ja, vad säger man... Helgen har varit underbar har spenderat mycket tid med mor & far och även med Jenny.

Jenny som faktiskt har varit kvar som min bästa vän sen skördedagis. Det är helt otroligt, jag orkar inte ens räkna hur många år det är. Men många är det iaf! & det är jag sjukt glad över! Även att vi har haft grabbgnäll och mobbat ut varandra. Så har vi faktiskt ändå hittat varandra på riktigt! Vi kan acceptera varandra, för att vi inte alltid kan höra av oss varje vecka till varandra. Eftersom att hon bor i linköping, är det ju faktiskt inte så lätt alltid. Hon har jobb å jag har jobb. Ja, vi hörs inte så ofta. Men för det tjurar varken hon eller ja ihop. Det är underbart att en vänskap kan vara så sjukt bra som den är!

Ikväll har mor å far & jag suttit ute och kikat på när en granne fått storbesök. Mycket trevligt måste jag säga. Fast samtidigt lite läskigt också. hehe..

Fredags kvällen, tack sjukt mycket för att ni kom! Trodde seriöst aldrig att det skulle hända. Trodde att jag skulle få sitta själv med mamma och pappa eller något. Men jag hade fel.

Pjåtor, tack sjukt jävla mycket för att du bara ens tittade förbi! Seriöst,var hur längesen som helst vi snackade. Trodde inte att du skulle komma, men var otroligt skoj att du bara tog dig den tiden och kikade förbi. Bara det gjorde mig lycklig!

Jag avslutar som de flesta brukar göra.

Äkta vänskap vet man alltid och märker man alltid vilka det är ! TACK för att ni finns!<3